mamma 60 år

Det är ett oerhört härligt väder, det har varit över 20 grader i flera dagar och idag! fyller min käraste mamma 60år. Vi väckte henne imorse med frukost på sängen och paket. Ikväll/eftermiddagen åka till min moster och äta middag.

Älskade mamma, STORT grattis på din 60 års dag!

vänner

Denna underbara tjejen förgyller mycket i mitt liv. lite rolig bild. min fina Jeanette

livet springer ifrån mig

det gör ont

mitt liv springer ifrån mig. 
jag är så tacksam att jag har pojkarna, min familj och underbara vänner. Hade jag vetat för tio år sedan att jag hade varit där jag är nu, hade jag inte orkat. jag stod på föredraget och pratade om motivation och hur man skall kämpa och inte ge upp, och så sitter jag här nu och skriver dethär!
jag blev så ledsen när jag pratade med en tjej som var i min situation för tio år sedan och skulle säga något uppmuntrande och att det kommer bli bra. Det blir det ju inte!

bilder

Maj 2012. foto: Rolf Linder

Vaknade sent. tog cyklen till klubben och fick min tröja. satt och tjata lite med gänget och tog en fika.

someone

Det är sol ute idag. Jag är hundlös i helgen och det är meningen att jag skall vila. Jag har mått väldigt dåligt ett tag och jag har försökt hålla det "hemligt" för jag vill inte att någon skall behöva oroa sig. Jag vill alltid vara den där starka och jag har hamnat i ett tillstånd som jag var i, i början när jag blev sjuk, förnekelse. Jag sitter på stolen och allt är så overkligt. Jag är inte riktigt säker på vad som händer. Håller ihop, för det gör jag alltid. Men depressionen är väldigt intensiv just nu och jag vill verkligen inte vara dålig nu. Jag hinner inte.

Den 14/5 var jag hos Lars på möte om boken. När bokmässan är i september skall vi åka ner och leta förlag och manuset måste vara helt klart då. Det är otroligt mycket arbete, men det är värt det när boken ligger i bokhandlen!

Skall sätta mig och klottra lite på frågor till manuset.... blir lättare att skriva då och jag får nog avsätta lite tid varje dag.... på det sättet motar jag bort depressionen också.

Tråkigt nog är en mycket god vän till mig inlagd igen på 67an. "ingen rumskamrat kan mäta sig med dig" -skrev hon i ett sms. Gulliga du, krya på dig.

när blir allt som vanligt igen

jag är ledsen,
men ändå kan jag inte sluta le

att le ger mig orken,
ger mig fasaden
att dölja

helvetet

jag vet inte om jag skall berätta det här
jag vet inte om jag skall prata mer alls
säg till mig att vara tyst,
om jag skrattar för högt

jag minns när jag var på avdelningen, en tjej jag hade träffat förr, som inte kunde sluta skratta. Det kändes så konstigt, för hon mådde dåligt. Men jag var ledsen, men ändå rann inte mina tårar, därför var det säkert bara en förnekade om hur verkligheten verkligen var. Det gör så ont och jag är säkert på att det gjorde det för henne med.
Personalen blev irriterade, sa till henne att gå till rummet och då skrattade hon ännu högre och välte omkull en stol.

och jag kände, snart får personalen nog....


Vi satt och pratade länge den kvällen. Hon berättade att rösterna hon hörde i huvudet skrattade och det var en kittlande känsla, så därför skrattade hon med. Hon hatade lika mycket som mig att personalen försökte trycka i oss massor av piller.

jag sitter och dunkar händerna mot huvudet.... tänker, bara i huvudet, bara i huvudet. kan det inte försvinna?


När skall det försvinna?  när skall allt bli som vanligt igen? När???

hjärnan skakar

Det är kämpigt. riktigt kämpigt. Pratade dock precis med Birgitta(kurator) och har fått en tid på måndag vid halv tre. Ringde till avdelningen, världens bästa Kristina och berättade det. hon sa att jag får ringa när som helst. Tårarna rinner, jag kan inte hjälpa det. Skall vara hos mamma och pappa i helgen och verkligen vila och ta lite förebyggande medicin så jag kan håller mig flytande.
känns som ett sådan fruktansvärt bakslag när jag har mått så bra! men jag försöker låta bli att tänka på det som ett misslyckande. men. det är ju vad det är.

det blir svårt att äta när jag mår såhär av många olika anledningar. jag hoppas att jag mår bättre snart. SNART. för jag VÄGRAR att vara inlagd på sommaren. jag har massor att göra. men alla säger att jag måste ge kroppen och framförallt, huvudet en chans att få vila och varva ner.

kroppen skakar. hjärnan skakar. pratade med min älskade fina moster Eva förut, hon ringde och frågade hur det är. och det är bättre, men jag får vara lite "hög" på xanor över helgen sa Kristina, så jag håller mig över vattenytan.

Tack. Tack ni som ställer upp och lyssnar. jag vet att det är jobbigt att lyssna på alla konstiga tankar och handlingar.